Receptionisten på en mottagning i Ramallah säger åt dig att komma tillbaka på onsdag. Ordet hon använder är . Du nickar, och en halv sekund senare går det upp för dig: arba3a. Det är fyra. Hon vill att du kommer tillbaka på den fjärde dagen.
Det är hela hemligheten bakom veckan på palestinsk arabiska. Fem av de sju dagarna är bara siffror med hatt på. Kan du redan räkna från ett till tio har du kommit långt innan du ens börjat. (Siffrorna, om du behöver dem först.)
Du står alltså inte framför sju slumpmässiga ord. Du lär dig två, och resten kan du redan.
Veckan börjar på söndag
Det här överraskar många redan första dagen. Veckan börjar här på söndag. Söndag är dag ett. Sen klättrar det, en siffra per dag, tills du når fem på torsdag. Där slutar räknandet och de två sista dagarna har egna namn.
Därför kostar hela veckan, de sju dagarna i , så lite att lära sig.
De sju dagarna
| Dag | Palestinska | Siffran bakom |
|---|---|---|
| söndag | (ett) | |
| måndag | (två) | |
| tisdag | (tre) | |
| onsdag | (fyra) | |
| torsdag | (fem) | |
| fredag | samlingen | |
| lördag | vilodagen |
Söndag, il-7add, kommer från ett gammalt ord för "ett", en släkting till waa7ad. Resten är ungefär så bokstavliga som språk kan bli. Måndag är "tvåan", tisdag "trean", och så vidare upp till torsdag. Tisdag och onsdag behåller siffran nästan orörd (it-talaata, il-arba3a). Torsdag töjer den lite: femman du räknar med heter khamse, men dagen heter il-khamees, med långt ee. Tillräckligt nära för att du aldrig ska blanda ihop dem.
De två med egna namn
Fredag och lördag kliver ur räkningen, och båda har sina skäl.
il-jum3a (fredag) bygger på roten för att samlas. Det är dagen för den stora gemensamma bönen, när (moskén, samma rot, platsen där folk samlas) fylls. Fredag är alltså, ord för ord, "samlingen".
is-sabt (lördag) är vilodagen, sabbaten. Det är samma gamla ord som ligger bakom svenskans "sabbat", och det har inget med siffror att göra.
Här finns en fälla att varna för. is-sabt låter lite som (sju), men det är olika ord från olika rötter, och lördag är inte "dag sju". Fredag är inte heller "dag sex". Du kommer aldrig att höra (sex) eller sab3a användas som namn på en dag. Räkningen tar slut vid fem, och sen tar namnen över.
Att säga "på måndag"
För att knyta något till en dag sätter du (dag) framför dagens namn. Det är allt. Det finns inget särskilt ord för "på".
- : på måndag
- : på torsdag
- : på fredag
Bygg ut det till en hel mening och det finns fortfarande inget ord för "är" att oroa sig för. il-maw3ad yowm it-tneen betyder "tiden är på måndag". Tre ord, och inget av dem är "är" eller "på". Du ställer dem bara bredvid varandra, klart.
l:et som försvinner
Du märker att den bestämda artikeln längst fram inte alltid är il-. Måndag är it-tneen, inte il-tneen. Lördag är is-sabt. l lutar sig in i nästa bokstav och dubblar den i stället för att uttalas.
Det är regeln om solbokstäver, och veckodagarna är ett bra ställe att höra den i praktiken. t i måndag och tisdag och s i lördag drar alla in l: säg och så känner du hur det försvinner. Söndag, onsdag, torsdag och fredag behåller l rent, eftersom 7, en vokal, kh och j inte sväljer det.
Veckans rytm
Eftersom veckan börjar på söndag är det il-7add som har känslan av veckostart, som måndag morgon har för oss. Och dagen då allt saktar ner är fredag. il-jum3a är ledig dag för de flesta, bönedagen, då butikerna drar ner jalusierna en stund runt mitt på dagen.
Så om du behöver ett myndighetskontor, en bank eller en stämpel från någon bakom ett skrivbord, välj inte yowm il-jum3a.