Du berättar för en kompis hur gårdagen gick i butiken. Han öppnade, du skrev fakturorna, de gick alla hem tidigt. Tre personer, tre handlingar. På palestinska är alla tre samma lilla verb med olika ändelser, och den ändelsen är hela motorn i dåtiden.
Ta , "han skrev". Det är den enklaste formen som finns, inget fastsatt på slutet. Lägg till en kort svans så har du bytt vem som skrev. katabt, jag skrev. katabat, hon skrev. katabu, de skrev. Den som gör något bor i ändelsen, så du behöver knappt något eget ord för vem det var.
Vi bygger upp det en person i taget.
Han-formen är din startkloss
Varje verb i dåtid växer ur en och samma form: "han gjorde det". (han skrev), (han betalade), (han öppnade). Tre konsonanter, a-vokaler emellan, ingen ändelse alls. Det är formen du hittar i alla ordlistor, och den är startplattan för alla andra personer.
Det finns inget verb för "är" i presens, så en enkel mening i presens kan sakna verb helt (se inget ord för "är"). När det finns ett verb i presens har det ett b- framför (mer i palestinsk arabiska jämfört med MSA). Dåtiden tappar b- och klarar sig helt på ändelserna du snart ska lära dig.
Så se till att han-formen sitter först. Allt annat är den här stammen plus en svans.
Ett -t gör det till "jag" (och "du")
Skruva på ett -t på slutet så blir "han" till "jag". blir katabt (jag skrev). blir dafa3t (jag betalade). Du kan sätta ana framför om du vill, men det behövs sällan. -t säger redan att du pratar om dig själv.
Nu delen som får folk att snubbla. "Du", när du pratar med en man, tar exakt samma -t. katabt betyder alltså både "jag skrev" och "du skrev", med samma ljud. Du reder ut dem med hjälp av sammanhanget, eller pronomenet om du behåller det. Pratar du med en kvinna lägger du till ett litet -ti:
- katabt: jag skrev, eller: du skrev (till en man)
- katabti: du skrev (till en kvinna)
Det känns konstigt att jag och du delar ändelse. Man vänjer sig fort, eftersom samtalet oftast gör det uppenbart vem som är vem.
"Hon" får -at
För "hon" är svansen -at. blir katabat (hon skrev), blir dafa3at (hon betalade). Lätt och snabbt, du hänger bara på den. Den här kommer du att använda mycket, eftersom halva varje historia är "hon sa det här, hon gjorde det där".
"Vi" är -na, "de" är -u
Två ändelser till så har du nästan hela uppsättningen. -na är "vi", -u är "de".
- katabna: vi skrev
- katabu: de skrev
För "ni" är ändelsen -tu: katabtu (ni skrev, till en grupp). Se upp med skillnaden mot "de", det skiljer bara en bokstav. katabtu är ni, katabu är de.
Här är hela uppsättningen, med ett verb hela vägen igenom. Läs den högra kolumnen för sig så ser du hela systemet:
| vem | dåtid av katab | ändelse |
|---|---|---|
| jag | katabt | -t |
| du (till en man) | katabt | -t |
| du (till en kvinna) | katabti | -ti |
| han | ingen | |
| hon | katabat | -at |
| vi | katabna | -na |
| ni | katabtu | -tu |
| de | katabu | -u |
Egentligen sex ändelser, eftersom "jag" och "du (m)" delar en och "han" inte har någon.
Ändelserna bryr sig inte om vilket verb det är
Det bästa: svansarna ändras aldrig. De bryr sig inte om vad verbet betyder. Ta (han betalade) och kör det genom samma fack:
- dafa3t: jag betalade
- dafa3ti: du betalade (till en kvinna)
- dafa3at: hon betalade
- dafa3na: vi betalade
- dafa3tu: ni betalade
- dafa3u: de betalade
Samma sex svansar, ny stam. (han öppnade) funkar likadant: fata7t (jag öppnade), fata7u (de öppnade). Lär dig ändelserna en gång så kan du köra hundratals regelbundna verb med tre bokstäver genom dem utan att lära dig något nytt.
Du kan stryka pronomenet
Eftersom ändelsen redan säger vem som gjorde det är det fristående pronomenet valfritt, och för det mesta utelämnas det. dafa3na för sig är ett fullständigt "vi betalade". Inget i7na behövs framför. Samma sak med katabat, där -at redan pekar på "hon".
Du hör fortfarande pronomenet när någon vill betona det, som i ana dafa3t, mish inte (jag betalade, inte du). Men i vanliga påståenden bär verbet själv den som gör något. Det är en stor anledning till att palestinska meningar blir så korta.
ma...sh: att säga att det inte hände
För att göra någon av dem negativ lindar du in verbet i ma...sh. Sätt ma framför och -sh bakom, så sitter verbet i mitten. katabt (jag skrev) blir ma katabtish (jag skrev inte). Det lilla i:et före -sh är bara en hjälpvokal som smugits in för att klustret ska gå att uttala (mer om det i hjälpvokalen).
- ma katabtish: jag skrev inte
- ma katabsh: han skrev inte
- ma katabuush: de skrev inte
- ma dafa3sh: han betalade inte
Omslaget ma...sh är bara till för verb. Det andra "inte", mish, används i meningar utan verb (mish hown, inte här). Blanda inte ihop dem: ett verb i dåtid tar alltid ma...sh-smörgåsen.
Så när serveecen stannar och din kompis flinar och säger ma dafa3sh, vet du exakt vem som står för biljetten. Han. Ändelsen sa det, och omslaget också.