Gå in i en bokhandel i Ramallah och be om al-kitaab, så förstår butiksägaren vad du menar. Be om den som man säger hemma, så blir det il-ktaab. Samma ord, samma bokstäver, olika munnar.
Det glappet, mellan hur arabiska skrivs och hur palestinier faktiskt pratar, är det som får de flesta som lär sig att snubbla. Läroböckerna lär dig en arabiska. Gatan talar en annan.
Här är vad som händer, och vad du faktiskt behöver veta.
Två arabiska, ett språk
Modern standardarabiska (MSA, eller al-fuS7aa på arabiska) är den variant du hittar i tidningar, på nyheterna, i religiösa texter och i högtidliga tal. Varje arab lär sig den i skolan. Ingen använder den hemma.
Palestinsk arabiska (il-lahje l-falasTiniyye) är det folk faktiskt säger när de köper tomater, ropar in barnen eller bråkar om fotboll. Det är inte slang. Det är ingen trasig MSA. Det är ett fullständigt språk med egen grammatik, eget ordförråd och egen personlighet.
Tänk på skillnaden mellan hur du skriver en jobbansökan och hur du pratar med den du delar lägenhet med. Båda är svenska. De låter inte ett dugg lika.
Q:et som inte finns där
Om det finns ett ljud som avslöjar palestinsk arabiska direkt så är det vad som händer med bokstaven qaaf (ق).
I MSA är qaaf ett djupt ljud som bildas långt bak i munnen. qalb (hjärta). qahwa (kaffe). al-quds (Jerusalem).
I palestinsk stadsdialekt försvinner det ljudet. Det blir ett glottalt stopp, det lilla avbrottet i halsen mellan de två delarna av engelskans "uh-oh".
- → (Jerusalem)
- → (hjärta)
- → (kaffe)
Så när någon i Jerusalem säger bashrab 'ahwe menar de "jag dricker kaffe". En litterär text skulle skriva ashrabu qahwatan. En annan planet.
En hake: talare på landsbygden och beduiner behåller ofta q-ljudet eller gör det till ett hårt g i stället. bigool för "han säger" där en stadsbo säger bi'ool. Ute i världen hör du alla tre. Stadsuttalet med ' är standarden som den här appen lär ut.
Det lilla b- som ändrar allt
I MSA är presens omärkt. aktub betyder "jag skriver" eller "jag håller på att skriva". Enkelt.
Palestinsk arabiska sätter ett b- framför för vanliga handlingar som händer nu eller av vana:
- : jag skriver
- : du skriver
- : han skriver
- : de skriver
Ta bort b- så pratar du om något du vill göra, planerar att göra eller ska till att göra:
- : jag vill skriva
- : jag måste skriva
Prefixet b- är ett av de tydligaste tecknen. Hör du det vet du att du är på vardagsspråkets mark. MSA använder det aldrig.
Ord som inte finns i den andra
En stor del av det palestinska vardagsordförrådet saknar motsvarighet i MSA, och tvärtom. Några av de vanligaste orden i båda språken överlappar inte alls.
| Svenska | Palestinska | MSA |
|---|---|---|
| vad? | / | / |
| varför? | ||
| nu | ||
| här | ||
| inte | / | |
| bara | ||
| mycket | ||
| vem? | ||
| jag vill | ||
| hur? | ||
| så här |
Om en palestinsk kompis frågar dig leesh ma jeet mbaari7? ("Varför kom du inte igår?") är MSA-versionen limaadha lam ta'ti amsi? Samma betydelse. Nästan ingenting gemensamt.
Att säga nej
MSA negerar med la, laysa, lam och lan, beroende på tempus och ordklass. Olika regler för olika situationer.
Palestinskan gör det på två sätt, och båda är lätta.
För substantiv och adjektiv använder du mish (eller mush):
- : han är inte här
- : jag är inte trött
Verb lägger du i en smörgås av ma...sh:
- : jag vill inte
- : jag vet inte
- : han gick inte
-sh som hängs på slutet av verbet kommer från det gamla arabiska ordet shay' (sak). Det är en av markörerna som får palestinska, egyptiska och andra regionala dialekter att låta som de gör.
Pronomenen är kortare
MSA har separata maskulina och feminina pluralpronomen, dualformer och längre ord rakt igenom. Palestinskan förenklar allt.
| Svenska | Palestinska | MSA |
|---|---|---|
| vi | ||
| ni | / | |
| de | / |
Inget separat "ni" för kvinnor. Ingen dualform. intu täcker ett gäng killar, ett gäng kvinnor eller en blandning. Mindre att komma ihåg.
Där gränserna suddas ut
Här är kruxet: ingen pratar ren palestinska eller ren MSA hela tiden.
Sätt på Al Jazeera så läser nyhetsankaret på MSA. Sedan klipper de till en gatuintervju och personen svarar på palestinska. Båda kan vara från samma kvarter.
Utbildade araber glider mellan de två utan att tänka på det. En professor kan börja en föreläsning formellt, glida över i vardagsspråk när hon berättar en historia och sedan knäppa tillbaka till det formella för avslutningen. Politiker, lärare, religiösa ledare och journalister gör alla så. De blandar registren efter situationen.
Det här mellanläget kallas ibland utbildad talad arabiska (Educated Spoken Arabic). Vardagsspråk i grunden, kryddat med litterära ord och fraser. Det är svårt att härma utan många års lyssnande. Försök inte fejka det. Få vardagsspråket rätt först, så kommer blandningen av sig själv.
Så vilken ska du lära dig?
Är ditt mål att prata med folk i Palestina är svaret enkelt. Lär dig palestinska först. Lägg till MSA senare om du behöver läsa nyheterna eller följa en religiös predikan.
En palestinier förstår oftast MSA utan större problem. Omvänt är det inte alltid så. Någon som bara har MSA i huvudet sitter på ett kafé i Betlehem och missar hälften av det som sägs vid bordet bredvid.
Det goda: när du kan palestinska kommer syriska och libanesiska att kännas bekanta (runt 80 % överlapp med syriska, enligt de flesta bedömningar). Jordanska ligger väldigt nära. Egyptiska är den granne som är svårast att knäcka, men du förstår ändå en hel del.
Ännu bättre: den här appen lär ut palestinska. Du är redan på rätt ställe.