Du står lutad över en bricka oliver på sooq i Nablus. Försäljaren fångar din blick och väntar. Huvudet töms. Goda nyheter: du behöver ingen mening här. Du behöver ett ord.
Ordet är . Hur mycket. Peka på högen, säg det, och hela affären öppnar sig. Allt annat i den här guiden hänger på den frågan.
qaddeesh, och det 'addeesh du faktiskt hör
qaddeesh är två delar som klistrats ihop: qadd (mängd av) och eesh (vad). Ordagrant alltså "vilken mängd". Prydligt.
Men lyssna vid ett stånd i Ramallah så landar q i början sällan som ett hårt q. I staden mjukas det upp till en glottal stöt, den lilla knycken vi skriver ', så det som kommer ur de flesta munnar är . Samma ord, lättare början. Säg det som sitter lättast på tungan. Båda förstås från Jenin till Hebron.
Det funkar ensamt, när du bara pekar, eller riktat mot något särskilt. Det finns inget verb i någon av de här, eftersom presens hoppar över "är":
- : hur mycket? (när du pekar)
- qaddeesh haada?: vad kostar den här?
- : vad kostar ett kilo?
Hur många eller hur mycket: qaddeesh och kam
Båda orden får den lata översättningen "hur mycket / hur många", men vid kassan gör de olika jobb. qaddeesh handlar om pengar: priset, summan du ska lämna över. handlar om antal, hur många enheter du får.
kam har en regel som fastnar på nästan alla. Substantivet direkt efter står i singular. Du frågar alltså kam keelo? för "hur många kilo", aldrig kam keelowaat, fast du tydligt menar mer än ett. Samma sak när du räknar med själva siffrorna: kam sheekel, med sheekel i singular. Det låter fel för ett engelskt öra. Men regeln gäller ändå.
Att prata i shekel
Pengar på marknaden betyder shekel, . När en försäljare säger ett pris hör du en siffra och sedan sheekel i singular, hur stor siffran än blir. Själva priset, som ord, är , och det vill du ha till hands så fort du bestämmer dig för att protestera mot ett.
Be om ett kilo, eller ett halvt
Mängder vid ett grönsaksstånd räknas i . För att säga vad du vill ha börjar du med , det palestinska sättet att säga "jag vill ha", och nämner mängden.
- zeetoon: jag vill ha ett kilo oliver
För en del av ett kilo, eller för saker du räknar styckvis, täcker de här tre det mesta:
| Ord | Mängd |
|---|---|
| halv (nuSS keelo är alltså ett halvt kilo) | |
| en fjärdedel (rubu3 keelo, ett kvarts kilo) | |
| en enda, för saker du räknar hela |
biddi 7abbe är alltså "jag tar en" när du pekar på en melon och inte köper den efter vikt.
Göra upp il-7saab
Du har valt det du vill ha. Nu ska du betala. Notan, summan du är skyldig, är il-7saab. För att fråga efter den tar du till qaddeesh igen:
- qaddeesh il-7saab?: hur mycket blir det?
Sedan kommer själva betalningen. Verbet är , att betala, och kontanterna i handen är . Lämna över dem så ger försäljaren dig , växeln, ordagrant "resten". När pengarna och påsen byter händer i luften säger ni båda , varsågod för alla tillfällen.
När priset svider
Siffran kanske är för hög. Ordet för dyr är , och motsatsen är . Ett mjukt "haada ghaali shwayy" (det här är lite dyrt) gör mer nytta än ett platt nej. För att fiska efter ett bättre pris kan du fråga om det finns något , billigare.
Hur hårt du pressar beror på var du står. En livsmedelsbutik med fasta priser rubbas inte. En kille med en kärra oliver kanske drar av ett par shekel bara för att du frågade snällt.
En genomkörning
Sätt ihop allt så tar det ungefär femton sekunder. Du pekar på oliverna och frågar 'addeesh il-keelo. Han säger en siffra. Du grimaserar lite, provar ghaali shwayy, fiskar kanske efter något arkhaS. Han sänker en shekel eller två. Du säger biddi nuSS keelo, han väger upp, du frågar qaddeesh il-7saab, lämnar över dina maSaari, tar emot il-baaqi och går därifrån med oliverna. Det är hela tricket.