Du står på andra sidan gatan från en rad vita bussar i Ramallah. Inte en enda har en skylt du kan läsa, och en chaufför hänger ut genom fönstret och ropar ett namn du nästan känner igen. Vilken är din? Du frågar. Det är hela konsten. Bussen klarar sig på kanske ett dussin ord, och när du väl har dem i munnen slutar raden av bussar att vara en gissningslek.
Där du väntar: mawqaf och ma7aTTa
Två ord täcker var du står. En mawqaf är busshållplatsen, stället på (gatan) där bussen faktiskt stannar. Ofta finns det inget väderskydd och ingen skylt, bara ett hörn som alla känner till. En är större: stationen eller depån där linjerna börjar, där bussarna och de delade taxibilarna står parkerade tillsammans.
Det första du säger är oftast ween il-mawqaf? (var är busshållplatsen?). Det finns inget ord för "är" där. Det är bokstavligen "var hållplatsen?", och den luckan är helt normal på palestinska.
I staden mjuknar q i mawqaf oftast till ett litet stopp i halsen, så du hör maw'af lika ofta som mawqaf. Samma ord. Det är samma q som försvinner överallt i stadsspråket.
Och om du hellre frågar en människa än letar efter hörnet, peka och fråga efter vägen: ween iT-Tareeq? (var är vägen?).
Buss, bil, tåg: vad det heter
| Svenska | Palestinska |
|---|---|
| buss | |
| bil | sayyaara |
| tåg | |
| chaufför | shoofeer |
| busshållplats | mawqaf |
| station |
baaS är ett lånord i arabiska kläder, och därför tar det il- och får en arabisk plural (baaSaat). Räkna inte med att använda treen särskilt mycket på Västbanken. Där finns knappt någon persontrafik på räls. Bussen och den delade taxin, servees, gör nästan allt jobb, så det är de orden som gör nytta.
Fråga chauffören om det är din buss
När en buss stannar behöver du ingen biljettlucka eller app. Du lutar dig mot shoofeer och frågar om han ska åt ditt håll: haada biroo7 3a-l-balad? (går den här in till stan?). Byt ut målet mot dit du ska, Nablus, Hebron, universitetet, lägret.
Är det din buss vinkar han in dig eller säger bara irkab (kliv på). Är det inte det får du ett snabbt la', it-taani (nej, nästa) och en nick längre bort i raden.
Kliva på och kliva av
Verbet för att kliva in i något du åker med är rikeb. Bil, buss, tåg, en kompis moped, samma ord. För att säga att du vill på hänger du ändelserna för min/din/hans på (jag vill) och lägger till det nakna verbet: biddi arkab (jag vill kliva på). i i rikeb blir ett a i arkab, och det brukar ställa till det de första gångerna. Mer om biddi här.
Att kliva av är spegelbilden. Verbet är nizel (gå ner, kliva av). När ditt hörn närmar sig fångar du chaufförens blick och säger biddi anzil hown (jag vill kliva av här), eller så säger du bara waqqef , (stanna här, tack). På en längre tur kan du säga it-taani, alltså nästa hållplats, och peka framåt.
En liten sak som spelar roll: säg det lite i förväg. Chaufförer kan inte alltid svänga in i samma sekund som du pratar, så säg till ett hörn innan ditt.
Vad det kostar
Du betalar shoofeer kontant, ibland när du kliver på, ibland när du kliver av, och i servees skickar man ofta pengarna framåt mellan sätesraderna, från hand till hand. Om du inte vet priset täcker (hur mycket?) det. Att räkna upp det i shekel har en egen guide.
En tvåminuterstur, från början till slut
Här är allt i ett svep. Du får syn på raden av bussar och frågar en kille i närheten ween il-mawqaf? En buss rullar in, du lutar dig mot chauffören och testar haada biroo7 3a-l-balad? Han nickar, säger irkab, och du kliver på. Tre gator från där du bor fångar du hans blick och säger biddi anzil hown. Han svänger in. Du räcker över pengarna, säger shukran, och står på trottoaren igen.