Be om bröd på ett bageri i Nablus. Ordet är khubez, och det allra första ljudet, det lilla skrapet före resten av ordet, finns inte i svenskan. Samma sak med ghada, lunch. Två arabiska bokstäver, خ och غ, båda bildade längst bak i munnen och båda utan svensk partner. De flesta som lär sig hoppar över dem eller byter till något som ligger nära. Du kan bättre, och det krävs inte mycket när du vet vart du ska sikta.
De är ett par
kh (خ) och gh (غ) bildas på exakt samma ställe, längst bak i munnen där den går över i halsen. Det enda som skiljer dem åt är rösten.
I kh är stämbanden tysta. Du pressar luft genom en smal glipa och den läcker ut som ett torrt skrap, ett k som väser i stället för att smälla. I gh slår du på rösten, och samma skrap mjuknar till ett gurgel.
Prova med en hand på halsen. Säg kh: ingenting vibrerar. Glid över till gh så känner du surret sätta i gång. Det är samma av/på-knep som skiljer f från v. Samma munform, rösten av eller på.
En sak att reda ut direkt. De här två sitter högre upp och längre fram än de djupa halsljuden 7 och 3 som skrämmer alla. kh och gh är snällare, och massor av europeiska språk har dem redan, så chansen är stor att du kan få till åtminstone ett av dem utan större ansträngning.
kh: det torra skrapet
Du kan redan kh om du hört en tysk säga Bach eller en skotte säga "loch". Det är raspet längst bak i de orden. Lägg tungan där den ligger för ett k, men i stället för att låta luften smälla iväg håller du glipan öppen en aning och låter den väsa igenom.
Du stöter på det hela tiden:
- : bror (och stönet du släpper ut när du slår i tån)
- khubez: bröd
- khaal: morbror, din mammas bror
- : kök
- : det var det, klart, nog nu
Det dyker upp i början av ett ord (khubez), gömt i mitten (maTbakh), och du säger det varenda morgon i Sabaa7 il-. Det finns också i ordet för "min bror", , som har ett par egenheter värda att känna till.
gh: den tonande kusinen
Slå nu på rösten. gh i ghada är nästan exakt det franska r, det en parisare använder i "Paris" eller "rue". Ett mjukt gurgel, ungefär det ljud du gör när du sköljer munnen hos tandläkaren. Tänk på det som kh med motorn i gång.
- ghada: lunch
- shughul: jobb (hjälpvokalen finns där av en anledning)
- : dyr
- : annan, annat
- ghurfe: rum
- maghreb: skymning, tidig kväll
- : språk
Låt dem inte rasa ihop
Två fällor, en för varje.
Den första är att tappa skrapet i kh och landa på ett vanligt k. Säger du khaal (morbror) så blir det "kaal", vilket inte betyder något. Hela ordet hamnar snett.
Den andra är att göra gh hårt till ett vanligt g, så att ghada blir "gada". Standardarabiskan har inget hårt g alls. Du hör visserligen ett g hos talare från landsbygden och beduiner, men det är deras version av q (qaaf) och har inget med gh att göra. Tar du till det här har du greppat ett helt annat ljud.
Båda lösningarna är samma rörelse: håll luften i gång. Ett k och ett g stänger luftflödet helt och låter det smälla. kh och gh stänger aldrig hela vägen. Låt glipan stå öppen och låt det raspa.
Sida vid sida
| Bokstav | Stavning | Röst | Närmast någon annanstans | Ord |
|---|---|---|---|---|
| خ | kh | av | tyskans Bach, skotskans loch | khubez |
| غ | gh | på | franskans r i "Paris" | ghada |
Gör det övre ljudet, lägg till rösten, så trillar det nedre ut. Det är hela förhållandet mellan dem.
En bokstav, inte två
Vi stavar dem med två latinska bokstäver, men var och en är en enda bokstav på arabiska, خ och غ. h är inget andra ljud du hänger på i slutet. Säg inte "k, h" eller "g, h" som ett litet par. kh är ett enda skrap från början till slut, gh ett enda gurgel. Tfaddalus stavningssystem gör så här med en liten uppsättning par, sh, th, dh, gh, kh, och vart och ett av dem är en enda arabisk bokstav klädd i två latinska.
Sätt ihop dem
Säg , "min bror är upptagen", så kommer båda ljuden direkt efter varandra: det tysta skrapet och sedan det tonande. Får du till dem rent kan du beställa khubez och ghada vid vilken disk som helst i Ramallah utan att någon på andra sidan grimaserar.