Ett år med modern standardarabiska tar dig igenom en tidningsrubrik. Sedan står du vid ett grönsaksstånd i Ramallah, khuDarji tippar upp dina tomater på vågen och frågar keelo willa nuSS?, och året hjälper dig inte ett dugg.
Alla nybörjare får samma råd. Standardspråket först, dialekten sen. Universiteten bygger på det, de flesta appar bygger på det, och vilken forumtråd som helst landar där inom fyra svar. För de flesta är den ordningen bakvänd, och här är varför.
Arabiskan ingen växer upp med
Inget arabiskt barn har modern standardarabiska som modersmål. Inte ett enda, någonstans, någonsin.
Ett barn i Hebron pratar palestinska i sex år med sin mamma, sina kusiner och mannen i hörnbutiken. Sedan kliver hon in i en och möter il-fuS7a för första gången: ur en bok, från en , med läxor på köpet. Det är ett skolämne innan det är ett språk. Arabiska barn tycker att det är svårt på samma sätt som engelsktalande barn tycker att Chaucer är svårt.
Ingen grälar med sin bror på fuS7a. Ingen ringer en rörmokare på det.
Standardspråket är alltså en andra arabiska för varenda människa som kan det, inlärd sent och använd i tryck och formellt tal. lahje är den man plockar upp hemma, gratis, flera år innan någon öppnar en lärobok. Lär du dig palestinska först går du samma väg som alla som redan pratar den.
Teorin bakom det vanliga rådet
Rådet kommer med en historia på köpet. Standardspråket är den riktiga arabiskan, dialekterna är det som blev kvar när den nöttes ner, så lär dig den rena formen så faller de nötta på plats.
Den historien har fel två gånger om.
Fel om historien. Palestinskan har inte smulats loss från arabiskan i din lärobok. Båda härstammar från äldre arabiska längs egna linjer, den ena bevarad och standardiserad i skrift, den andra talad varje dag av människor som var fria att förändra den. Den 7aki du hör i en taxi i Nablus följer regler, och de är stränga. Använd fel verbprefix så rättar en nioåring dig.
Fel om förutsägelsen. Om standardspråket verkligen vore grunden skulle tolv månader av det öppna upp vanliga samtal. Det kommer inte ens i närheten. Orden en palestinsk mening lutar sig tyngst mot är andra ord, verben bär andra markörer, och negationen bygger på ett helt annat system. Palestinsk arabiska vs MSA går igenom den uppdelningen i detalj. Den här sidan handlar bara om ordningen.
En bit av påståendet stämmer och är värd att ta med sig. De två delar ett skelett av rötter, så ett kilme du lär dig i den ena har oftast en släkting som väntar i den andra. (pluggade) och (skola) är samma tre konsonanter som gör två jobb, och MSA gör samma trick med samma rot. Men den överföringen går åt båda hållen. Den säger att de två arabiskorna hjälper varandra. Den säger ingenting om vilken som ska komma först.
Ett år av varje, sida vid sida
Säg en timme de flesta dagar i tolv månader. Ungefär här hamnar du med var och en av vägarna.
| Efter tolv månader | MSA först | Palestinska först |
|---|---|---|
| Läsa en rubrik i en | utan problem | du fattar huvudpoängen, ibland |
| Följa kvällens il-'akhbaar | för det mesta | i bitar |
| Be en handlare om ett kilo av något | långsamt, och han märker det | lätt |
| Förstå vad han svarar | sällan | oftast |
| Säga till en servees-chaufför var du ska av | nej | ja |
| Ta ett samtal från hyresvärden | nej | ja |
| Sitta igenom en middag med en familj | nej | ja, och du är slut vid nio |
| Titta på en palestinsk musalsal | ett ord här och där | det mesta |
| Skriva ett formellt brev | ja | nej |
| Läsa en gatuskylt | ja | bara om du lärt dig alfabetet vid sidan av |
Dialektåret ger dig meningar som de här:
- mish faahem: jag hänger inte med
- ana mitakhkher shwayy: jag är lite sen
- il-mayy baarde: vattnet är kallt (hyresvärden, andra samtalet den här veckan)
- il-muftaa7 mish ma3i: jag har inte nyckeln på mig
- il-jaar 3azamna 3ala l-3asha: grannen har bjudit oss på middag
Ingen av dem är imponerande. Tillsammans är de ett liv. MSA-året erbjuder det omvända bytet: en sida du kan läsa och en mun som inte vill öppna sig.
När MSA verkligen ska komma först
Ska din arabiska användas på papper eller på en skärm, börja med standardspråket och låt ingen prata omkull dig. Det täcker mer än man kan tro:
- Att läsa allt som ges ut. Romaner, poesi, vad som än står i hyllan bakom dem. Skriven arabiska är fuS7a, och ingen dialekt kan ersätta den.
- Journalistik åt båda hållen, att läsa en jareede eller skriva för en.
- Akademiskt arbete. Källorna är skrivna på standardspråket, och en mu7aaDara på ett jaam3a lutar sig tungt mot det.
- Religionsstudier. il-qur'aan är klassisk arabiska och kommentarerna runt den är ännu tätare. En dialektkurs tar dig inte dit.
- Översättning och officiella papper. Varje mustanad med en stämpel på, och varje jobb där du för att försörja dig.
- Arbete som spänner över hela arabvärlden i skrift. Ett mejl som skickas från Rabat och läses i Bagdad är på MSA, för ingen talad dialekt når så långt.
Även då sitter du fast första gången du behöver fråga en bibliotekarie i Amman var läsesalen ligger.
Vad dialekten först kostar dig
Det är inte gratis, och du ska höra notan innan du väljer.
- Skriften. Lär du dig via örat och translitterering pratar du i flera månader innan du kan läsa din egen gatuskylt. Att gå tillbaka för alfabetet är ett par veckors rejält jobb, långt ifrån ett år, men det är jobb du har skjutit upp och inte slipper.
- Tunnare material. Det finns färre kurser och mycket mindre struktur för varje dialekt än för MSA.
- Ny grammatik senare. Kasusändelser, dualis, kongruensreglerna och ordförrådet i formell skrift ligger och väntar när du byter.
Inget av det är bortkastat, dock. Kommer du till standardspråket efter ett år med palestinska hör du redan , du har rötterna, och det som återstår är mest ändelser och register. Gå åt andra hållet så landar du i Ramallah med ett förråd av ord och inget öra. Det är den svårare reparationen, och jag har sett folk lägga två år på den.
Ordningen jag skulle välja
- En talad dialekt, vald efter vart du ska eller vem du är släkt med. Börja med ljuden svenskan saknar,
3och7ochkh, och sedan de par hundra ord som bär ett riktigt samtal. - Alfabetet, när du väl kan säga något. Bokstäverna är lättare när orden redan sitter i munnen.
- MSA när det dyker upp ett verkligt skäl. För många gör det aldrig det, och då är det ett helt rimligt ställe att stanna på.
Steg ett är där hela beslutet ligger, och det är frågan bakom valet av app för talad levantinsk arabiska: drillar kursen skriven arabiska och kallar det arabiska, eller lär den ut det folk faktiskt säger i rummet? Vill du titta närmare på det första steget går så lär du dig prata arabiska steg för steg igenom ordningen.
Lär dig svara khuDarji först. Tidningen finns kvar nästa år.