Du är i Nablus, din serveece går om en kvart och du har ingen aning om var stationen ligger. Så du stoppar någon på gatan och säger fyra stavelser: ween il-ma7aTTa?
Det är hela frågan. betyder "var", betyder "station", och inget står emellan. Inget verb. Inget "är". Inget att böja.
ween, sedan platsen, klart
Palestinskan hoppar över ordet för "är" i presens, så "var ligger stationen?" blir bara var + stationen. Du sätter först, nämner platsen efter och låter rösten gå upp på slutet. Klart. (Det saknade "är" är ett kapitel för sig, se Palestinsk arabiska har inget ord för "är".)
| Det du behöver | Det du säger |
|---|---|
| var ligger stationen | ween il-ma7aTTa? |
| var är busshållplatsen | ween il-mawqaf? |
| var ligger marknaden | ween is-sooq? |
Lär dig den här ramen så kan du fråga efter nästan vad som helst i stan. Jobbet ligger i att fylla på med substantiv.
Platserna som är värda att kunna
är aldrig bättre än ordet du hänger på det. Här är en kompakt uppsättning för resan.
| Plats | Ord |
|---|---|
| station | |
| busshållplats | mawqaf |
| marknad | sooq |
| moské | |
| kyrka | |
| sjukhus | |
| affär | |
| stadshus | baladiyye |
| skola | |
| gata | |
| kvarter | |
| område, stadsdel |
De två sista använder du när du pekar ut en hel del av stan och inte en enskild byggnad. 7aara är de få gator folk kallar sina, manTaqa är det större området, och engelskans "district" kan betyda båda. Sidan om district reder ut dem, med båda inlästa.
Sätt il- framför för bestämd form. En hake: framför vissa konsonanter tystnar l i il- och nästa ljud dubblas i stället, och det är därför gatan heter ish-shaare3 och marknadsfrågan ovan blev ween is-sooq, inte ween il-sooq. Det är solbokstäverna som är i farten, och munnen lär sig det fortare än huvudet.
hown och hunaak: här och där
Hälften av svaren du får består av ett ord och en pekande hand. De här hör du hela tiden:
- : här, precis här
- : där, där borta
- : bredvid moskén
är arbetshästen. Det betyder "bredvid" eller "intill", och folk utgår från landmärken: jamb il-mustashfa, jamb id-dukkaan. Uppfattar du landmärket har du i stort sett vägbeskrivningen.
Nära, långt bort, och hur du vet vilket du fick
När stället ligger nära hör du (nära), oftast med min: qareeb min hown (nära härifrån), qareeb min is-sooq (nära marknaden). Goda nyheter för fötterna.
När det är en bit att gå får du (långt bort), oftast med 3an: ba3eed 3an hown (långt härifrån). Och när det går att gå men är jobbigt mjukar folk upp det till ba3eed , "en bit bort". Den frasen har räddat mig från några onödiga taxiresor i Ramallah och kostat mig en bra i Hebron.
Vill du kolla innan du bestämmer dig, höj bara rösten på adjektivet. ba3eed? med stigande ton är "är det långt?" Samma ord som i påståendet, frågan sitter helt i melodin.
"Till höger", och vänster som du aldrig hör
Det enda riktningsordet du faktiskt behöver är (höger): 3ala yameen, "till höger". För vänster pekar de flesta ärligt talat bara, så håll koll på handen mer än på orden. Med yameen och ett finger som stöter ut längs gatan kommer du fram.
Artighet tar dig långt innan du frågar. Börja med (ursäkta) eller (snälla), och skjut sedan iväg ditt ween. Och när du väl sitter i din serveece är nästa fråga priset, som har sin egen lilla rytm (se Vad kostar det?).
Så går det till på riktigt
Föreställ dig det hela i ett gathörn i Betlehem. Du stoppar en kille: law sama7t, ween il-mawqaf? Han kanske säger qareeb, jamb il-jaame3. Eller så nickar han med hakan nedför vägen och säger hunaak, 3ala yameen. Hur som helst nickar du, säger shukran och börjar gå.
Du behöver inga hela meningar för något av det. ween plus en plats för att fråga, hown och jamb och qareeb för att förstå svaret, och ett finger som fyller i resten.